Sune trivdes inte riktigt bra i sitt eget hem och började söka sig till grannar en bit bort. Grannar som matade emellanåt men som inte släppte in eller tog ansvar för honom. Det "var ju inte deras katt" och ägaren ansträngde sig inte för att ta hem honom.

Så under flera års tid vandrade Sune runt i ett lantligt område utan att ha någon fast och trygg punkt och till slut blev det utelivet för tufft för honom.

En stor djurvän såg hans försiktiga och magra skepnad stryka runt på sin tomt och lyckades locka honom till sig med mat. Ganska så snabbt vann kvinnan hans förtroende och Sune vågade sig in i värmen till en mjuk och varm liggplats och fulla matskålar.

Stackars Sune hade en ond frakturerad hörntand som nu är bortopererad och blodproverna som togs samtidigt visar på en frisk kisse.